When I'm feeling sad and grey, can you make it stop?
Skriver lite för lite osv, enligt mig själv alltså. Och på tal om ingenting så ska jag lägga upp några bilder från stockholmsresan någon dag framöver, då jag orkar och finner mig tiden till det.
Vad jag gör på dagarna? Jag tror inte jag gör så mycket, alls. Jag orkar fortfarande inte jobba på lektionerna eller så, så jag pratar väl mest bort tiden. Det gör jag hemma också, pratar med fina vänner i telefon och skiter i det som borde göras. Men det är ju vår nu, man får liksom lite mer att prata om. För folk kommer fram, ungefär. För visst känns det väl lite som om alla gömmer sig under vintern. Och på våren blir det lite nytt, ungefär. Och dagarna bjuder på lite mer leenden, och lite mer skratt.
Jag längtar också till sommaren, för nu har jag ett sommarjobb också. Så då tjänar jag väl förhoppningvis lite pengar som jag kan spendera på roliga saker. Och det ska bli skönt att lämna matfors, samtidigt som det känns så hemskt, på något vis. Men man vet ju inte riktigt vad som händer här?
Jag lyssnar och sjunger med till bra musik, och skiter i prov och läxor. Livet känns väl, helt okej ändå, just nu.
Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Trondheim 2011, jag saknar faktiskt!
Just nu, eller på senaste tiden har jag känt mig så himla tråkig och fel. Jag orkar ingenting! Jag jobbar typ inte alls på lektionerna längre, och det är ju inte så jävla smart med tanke på att jag måste komma in på det gymnasium jag vill nu. Men jag orkar inte, på riktigt, jag gör inte det. Jag kan knappt tänka och allt känns meningslöst.
Just nu, eller på senaste tiden har jag känt mig så himla tråkig och fel. Jag orkar ingenting! Jag jobbar typ inte alls på lektionerna längre, och det är ju inte så jävla smart med tanke på att jag måste komma in på det gymnasium jag vill nu. Men jag orkar inte, på riktigt, jag gör inte det. Jag kan knappt tänka och allt känns meningslöst.
Hur längesen var det jag fotade och faktiskt blev nöjd med bilderna? För längesen. Jag fotar typ inte alls längre. Men det känns inte lika roligt eller lika bra längre, för jag kommer inte på någonting alls att fota. Har noll inspiration, helt tom. Jag har suttit och kollat på t.ex. weheartit i flera timmar, och ändå står det still. Men jag känner mig så dålig på det, får aldrig till några bra bilder, blir alltid missnöjd och lägger upp bilder som jag sparat men aldrig visat eftersom att jag inte är tillräckligt nöjd med dom.
Samma med skrivandet.. jag skrev väldigt mycket förut. Alltså ungefär varje dag? Nu skriver jag inte ens en gång i månaden. För jag är liksom tom på ord också. Hur det är möjligt vet jag inte, men det är så. Och det märks ju bl.a. här på bloggen. Hur vettiga och bra inlägg gör jag, egentligen? Min blogg är riktigt tråkig och ful nu. Jag vill blogga, så jag kommer inte lägga ner. Jag tycker det är roligt, bra och fint att dela med sig av bilder, texter och sånt. Men det gör jag ju inte alls längre? Jag ska försöka hitta tillbaka igen. Hur vet jag inte, men klart det går.
Jag kanske hade orkat mer om jag liksom hade riktigt, riktigt roligt ibland. Blir påmind om att jag är en sextonårig tjej som faktiskt lever! Men jag känner inte så, nästan alls. Och jag vet inte riktigt vad jag vill, fastän att jag ändå vet. Men jag kan inte bara börja leva, för det måste hända något också. Jag vill ha lite förändring. Även om jag egentligen har det riktigt bra! Jag har världens bästa vänner, och familj♥
Men du, våren är på väg. Den är nästan här, och det ger mig hopp! Jag känner mig lite, lite lycklig inombords. Känslan då man vet att våren verkligen är här, efter en lång, kall, helvetes vinter är kanske oslagbar!
Tror knappt någon orkat läsa detta, men det är okej. Jag skriver för att jag vill skriva. Även om detta inlägg blev värdelöst med tanke på att jag inte alls kan skriva längre? FAN.
Just say I want you, just exactly like I used to
Dålig på att skriva. Dålig på att ta bilder. Dålig på att ha en blogg. Jag är trött och tom, som vanligt. Och vad jag än gör med bloggen så tycker jag den är ful, tråkig och fel! Det blir liksom inge roligt när jag hatar allt som har med bloggen att göra. Jag vill bara ta bort den.
Men det kommer jag inte göra, såklart. Jag får väl kanske försöka ta reda på hur jag vill ha den, och jag måste liksom orka.
Just nu väntar jag mest på någonting, vad vet jag inte. Men förhoppningsvis en förändring. För det mesta är rätt tråkigt just nu. Grått och trist, som i November. Men vi är inte där, vi är i Februari och man kan nästan säga att våren är här. Det ska vara ljust, fint, roligt och bra nu. Men det kommer... väl.
Men ibland så är jag fast. Kan du känna likadant?
Jag känner mig instängd, ungefär. Det är liksom trångt, lite utrymme och svårt att andas. Jag vill inte vara här längre! Jag vill stanna tiden. "Jag vill hoppa av tåget och bara få stå på perrongen en stund". Du förstår va?
Jag känner mig tom och alldeles, alldeles fantasilös. Det känns jobbigt att ha nationella imorgon igen. Behöva skriva en uppsats, om något man inte har en aning om. För vad ska jag skriva om? Hur ska jag komma på det, när jag knappt kan tänka?
Och det skrämmer mig att inte veta vart jag kommer vara om ett år. Om ett år, har jag nästan gått första året på gymnasiet. Kommer livet vara bättre, eller sämre då? Kommer jag gå på den skola jag vill? (förmodligen inte) Hur kommer jag vara? Hur kommer alla andra vara? Jag vill inte, kan vi snälla ta en paus. En paus från allt.
I can't remember anything, can't tell if this is true or dream
Alltså jag känner mig väldigt tråkig nu för tiden. Både innuti och utanpå, liksom. Fast ändå, så känner jag mig bra mycket gladare och bättre än vad jag gjort på ett tag. Kanske beror det på att vi börjar gå mot ljusare tider? Solen lyser mycket mer och längre på dagarna nu, och även om den inte direkt ger någon värme än så ser det bättre ut.
Jag skriver väldigt mycket om vädret, som om det styr mitt humör. Men jag tror nog att det gör det, ganska mycket. Jag brukar oftast känna mig gladare på våren och sommaren, för då kan jag göra mer saker utomhus som jag tycker är roligt. Och jag trivs i värmen, om du förstår. Vintern känns bara piss, som ni nog vet mer än väl vid det här laget. Men det har kommit lite mer på senare år. Jag har aldrig riktigt tyckt om vintern, men när jag var mindre kunde jag uppskatta den bra mycket mer i alla fall. Nu försöker jag inte ens hitta något positivt med den, för det finns inget! Eller det gör det nog, såklart. Man jag har väldigt svårt att se det.
Men nu ska vi inte dra upp det negativa igen, utan glädjas åt att jag faktiskt mår bättre! Livet är lite som vädret, ibland är det bra, och ibland sämre. Det har sina mörka perioder, men efter det kommer våren och sommaren med allt det ljusa igen!
Vet du vad lycka är, så säg det nu
Jag känner att jag egentligen klagar alldeles för mycket. Men jag vill bara att det ska hända någonting. För just nu, så känns allting ganska dött. Men jag kan väl försöka göra något bra utav saker och ting ändå. Jag kanske borde ta tag i livet, ta tag i mig själv.
Det känns ju lagom bra att jag kommer på att jag borde försöka göra lite mer, nu när skolan tar ifrån en all fritid. Men någon gång borde man ju få lite tid över, tycker man. Och även om jag inte orkar då, så kan jag väl alltid försöka göra något. För det är verkligen så, jag orkar inte. Jag känner mig bara trött, trött på livet, trött på allt. Jag sover mest hela dagarna nu för tiden. Och det är för att jag inte har orken till något annat.
Sen borde jag börja träna lite mer också, på riktigt. För att jag vill, för att man mår bättre av det. Och för att jag behöver. Jag känner själv när jag bl.a. spelar innebandy och så att jag måste t.ex. ut och springa.
Och då kommer vi tillbaka till längtan efter våren igen. Jag vill inte vara ute när det är vinter och så fruktansvärt kallt. Denna eviga vinter, det känns som om den aldrig kommer ta slut. Som om den kommer stanna föralltid. Men det är väl klart att den inte gör, det vet jag ju, och det vet du också. Men vi måste ändå stå ut med den ett lite för långt tag till. Men vi överlever, visst?
I wish I could be every little thing you wanted. All the time, some times
Egentligen var jag vaken lite för länge inatt. Med tanke på att jag inte direkt sov någonting igår, jag somnade vid 8.00 och klev upp vid 12.00. Jag visste ju att jag behövde sova, men jag ville nog inte. Jag låg vaken och skrev, sen tänkte jag väl en massa? Som vanligt, haha. Jag lyssnade på fin musik, som Lars Winnerbäck. För vissa av hans texter är så klockrena ändå. Man liksom känner igen sig kanske, och dom är bara bra. Men jag lyssnade även på Melissa Horn, för hennes låtar är också sådär bra. Men när jag lyssnar på henne så tänker jag bara på sommaren, för det var väldigt mycket henne då. Jag satt uppe varje natt, oftast själv. Ungefär som inatt, du vet. Och lyssnade på henne, bara henne.
Och nu sov jag lite för länge idag istället, för jag gillar egentligen inte när man vaknar och så har hela dagen passerat. Men nu blev det så, och det gör väl inte så mycket. Förutom att jag antagligen har vänt på dygnet. Men alltså, skitsamma!