Just nu, eller på senaste tiden har jag känt mig så himla tråkig och fel. Jag orkar ingenting! Jag jobbar typ inte alls på lektionerna längre, och det är ju inte så jävla smart med tanke på att jag måste komma in på det gymnasium jag vill nu. Men jag orkar inte, på riktigt, jag gör inte det. Jag kan knappt tänka och allt känns meningslöst.

Just nu, eller på senaste tiden har jag känt mig så himla tråkig och fel. Jag orkar ingenting! Jag jobbar typ inte alls på lektionerna längre, och det är ju inte så jävla smart med tanke på att jag måste komma in på det gymnasium jag vill nu. Men jag orkar inte, på riktigt, jag gör inte det. Jag kan knappt tänka och allt känns meningslöst.

Hur längesen var det jag fotade och faktiskt blev nöjd med bilderna? För längesen. Jag fotar typ inte alls längre. Men det känns inte lika roligt eller lika bra längre, för jag kommer inte på någonting alls att fota. Har noll inspiration, helt tom. Jag har suttit och kollat på t.ex. weheartit i flera timmar, och ändå står det still. Men jag känner mig så dålig på det, får aldrig till några bra bilder, blir alltid missnöjd och lägger upp bilder som jag sparat men aldrig visat eftersom att jag inte är tillräckligt nöjd med dom.

Samma med skrivandet.. jag skrev väldigt mycket förut. Alltså ungefär varje dag? Nu skriver jag inte ens en gång i månaden. För jag är liksom tom på ord också. Hur det är möjligt vet jag inte, men det är så. Och det märks ju bl.a. här på bloggen. Hur vettiga och bra inlägg gör jag, egentligen? Min blogg är riktigt tråkig och ful nu. Jag vill blogga, så jag kommer inte lägga ner. Jag tycker det är roligt, bra och fint att dela med sig av bilder, texter och sånt. Men det gör jag ju inte alls längre? Jag ska försöka hitta tillbaka igen. Hur vet jag inte, men klart det går.

Jag kanske hade orkat mer om jag liksom hade riktigt, riktigt roligt ibland. Blir påmind om att jag är en sextonårig tjej som faktiskt lever! Men jag känner inte så, nästan alls. Och jag vet inte riktigt vad jag vill, fastän att jag ändå vet. Men jag kan inte bara börja leva, för det måste hända något också. Jag vill ha lite förändring. Även om jag egentligen har det riktigt bra! Jag har världens bästa vänner, och familj♥

Men du, våren är på väg. Den är nästan här, och det ger mig hopp! Jag känner mig lite, lite lycklig inombords. Känslan då man vet att våren verkligen är här, efter en lång, kall, helvetes vinter är kanske oslagbar!

Tror knappt någon orkat läsa detta, men det är okej. Jag skriver för att jag vill skriva. Även om detta inlägg blev värdelöst med tanke på att jag inte alls kan skriva längre? FAN.