Jag känner att jag egentligen klagar alldeles för mycket. Men jag vill bara att det ska hända någonting. För just nu, så känns allting ganska dött. Men jag kan väl försöka göra något bra utav saker och ting ändå. Jag kanske borde ta tag i livet, ta tag i mig själv.

Det känns ju lagom bra att jag kommer på att jag borde försöka göra lite mer, nu när skolan tar ifrån en all fritid. Men någon gång borde man ju få lite tid över, tycker man. Och även om jag inte orkar då, så kan jag väl alltid försöka göra något. För det är verkligen så, jag orkar inte. Jag känner mig bara trött, trött på livet, trött på allt. Jag sover mest hela dagarna nu för tiden. Och det är för att jag inte har orken till något annat.

Sen borde jag börja träna lite mer också, på riktigt. För att jag vill, för att man mår bättre av det. Och för att jag behöver. Jag känner själv när jag bl.a. spelar innebandy och så att jag måste t.ex. ut och springa.

Och då kommer vi tillbaka till längtan efter våren igen. Jag vill inte vara ute när det är vinter och så fruktansvärt kallt. Denna eviga vinter, det känns som om den aldrig kommer ta slut. Som om den kommer stanna föralltid. Men det är väl klart att den inte gör, det vet jag ju, och det vet du också. Men vi måste ändå stå ut med den ett lite för långt tag till. Men vi överlever, visst?