Jag känner mig instängd, ungefär. Det är liksom trångt, lite utrymme och svårt att andas. Jag vill inte vara här längre! Jag vill stanna tiden. "Jag vill hoppa av tåget och bara få stå på perrongen en stund". Du förstår va?

Jag känner mig tom och alldeles, alldeles fantasilös. Det känns jobbigt att ha nationella imorgon igen. Behöva skriva en uppsats, om något man inte har en aning om. För vad ska jag skriva om? Hur ska jag komma på det, när jag knappt kan tänka?

Och det skrämmer mig att inte veta vart jag kommer vara om ett år. Om ett år, har jag nästan gått första året på gymnasiet. Kommer livet vara bättre, eller sämre då? Kommer jag gå på den skola jag vill? (förmodligen inte) Hur kommer jag vara? Hur kommer alla andra vara? Jag vill inte, kan vi snälla ta en paus. En paus från allt.