It’s always the same, I’m staring at the ceiling don't know where to begin
Svar: Hahhaha -.- The last song är bra :-)
Svar: Ja, det är jävligt synd. Det är så jobbigt att behöva gå o må dåligt eller vara irriterad för det mesta. Men samtidigt så uppskattar man ju de bra stunderna mycket mer då. För att märka de ljusa måste även de mörka finnas.
Jag är inte så optimistisk som det låter, egentligen. Tyvärr.
Kommentarer
Trackback